No more fucks to give

Förra helgen hade vi en mamma-döttrar-dag. Det började med att vi åkte tåg in till stan, en upplevelse för speciellt mamma. Sedan tog vi ett glas på Twins innan vi tog bussen vidare till Anna Gretas där vi mötte upp kusin Emelie och moster Lena och käkade ihop. Jag åt stekta champinjoner med vitlök som inte var av denna värld och såååå goda klyftpotatis. Mums! När klockan började springa iväg tog vi bussen vidare till Kinnarps och No More Fucks To Give med Mia Skäringer. Så bra och så jävla rolig! Skratt blandat med en käftsmäll av verkligheten. Kan verkligen inte återberättas, den showen måste upplevas! Sedan skulle vi ta bussen hem…. Eh, no! Det gick (typ) inga bussar. Alls. Så Kitta fick rycka in och hämta oss. Självklart tog vi även svängen förbi MAX och käkade pommes. Yum!

Tack för en supermysig och trevlig dag, världens finaste mamma. Du är bäst!

Söndagsmask á la Ewra

På Hudotekets Instagram har vi en stående punkt varje söndag, söndagsmasken. Denna söndag är det jag som frivilligt har tagit på mig masken och tipsar om min absoluta favoritmask. Den har varit min favorit sedan jag började på Hudoteket och är det fortfarande. Den är bara bäst! Och då har jag ju en testat en hel del masker sedan jag började för tre år sedan.

Hör upp! 📣 Idag tipsar jag om min absoluta favoritmask. Ni vet en såndär superfavorit som skulle få följa med till en öde ö om man bara fick välja en enda sak. Bioline Primaluce Brightening Illuminating Mask 🙌 Det som jag framförallt älskar är att den stimulerar cellförnyelsen och exfolierar huden. Så om du, precis som mig, har en lite känsligare hud är detta den perfekta peelingen. Masken lugnar även huden, återfuktar och minskar rodnad. Efteråt blir huden alldeles len, klar och jämn. Helt fantastisk! ⭐️

Teater med Babblarna

För några veckor sedan var vi på teater, hela familjen. Babblarna kom till stan, och det får man ju inte missa. Ett stort rum fullt med barn, kaos eller kaos? Men faktiskt inte så mycket kaos som man kan tro. Men den stora frågan var ju ”Kommer han tycka om det?”. Om han gjorde. Direkt när vi kom in började han peka och rabbla upp Babblarna en efter en. När det väl började satt han helt still, sa inte ett ord eller ljud på 45 minuter. Tror aldrig det har hänt tidigare. Han var helt förtrollad. Han fullkomligt älskade det!

Födelsedagshelg

Jahopp, då var årets stora födelsedagshelg avklarad. I fredags fyllde Elton 2 år och det firade vi med pannkaksfrukost innan förskolan och pizza till middag. Rena drömmen för alla. På lördagen var det kalas, mys! Båda grabbarna fick massor av fina presenter, vi käkade även tårta och lunch. På lördagen var det Kittas tur att fylla år. Det firade vi med en mysig morgon hemma, efter lunch åkte vi in till stan för några timmar på Leos. Sedan åkte vi hem och gjorde scones. Härligt, härligt! Det är så mysigt när det väl blir helg, att få umgås lite mer på heltid.

18 uppdateringar senare

Efter att både ha behövt återställa mitt lösenord och göra 18(!!) uppdateringar är jag nu inne i bloggen igen. Fy fan vad kasst. Inte skrivit sedan september. SKÄRPNING. På riktigt. Nu kula nu. Tiden går alldeles för fort. Eller Elton utvecklas i raketfart just nu. Jag känner att jag måste dokumentera på något vis. Här är mitt ställe att dokumentera. Det är perfekt! Så lättillgängligt och roligt. Som sagt, ny kula nu. Tänkte rada upp lite kort om Eltons utveckling, bara det är typ också 18 uppdateringar.

  • Han pratar mer. Mycket mer! Han pratar väldigt mycket sitt eget språk, men mer och mer kommer det riktiga ord. Ibland kan det även komma en tvåordsmeningar. Åka bil, äta mat.
  • Han lyssnar på allt. Han förstår typ allt man säger, så för första gången får vi passa oss vad vi säger. Banan får aldrig nämnas vid namn innanför våra dörrar. Han är heltokig i banan. Det är hans stora kärlek och passion i livet. Han kan äta tre bananer på en dag. Minst! Bananen går just nu som guleböj hemma, men jag tror att det bara är en tidfråga tills även det måste bytas ut.
  • Han har stenkoll på sina rutiner. Han vet när han ska åka till förskolan, han vet exakt vilka skor och vilken jacka. Han vet vilken bil som är min och vilken bil som är Christians. Han står och väntar vid grinden när han ska gå och lägga sig.
  • Han sover som en gud. Efter att ha kämpat i flera månader fick han sig diagnos och medicin. Han har reflux. Som vi sa. Flera gånger. Men nu sover han. Från 8-10 uppvak varje natt till att han nu sover nonstop mellan 19-05.30 (eller 04.30 idag). Han är även en helt ny unge, så glad och så. mycket. energi. Älskar det!
  • Kan-själv och jag-bryter-ihop-för-allt. Även här befinner vi oss. Han ska göra väldigt mycket själv och när det inte går bryter han ihop. Inte jag-blir-lite-ledsen utan jorden-går-under-ledsen. Men på något sätt är det så gulligt (men jobbigt!). Då ska vi inte prata om när han vill göra saker som han inte får/kan. Som att leka med toaborsten, sätta sig på katterna eller leka med köksknivarna.

Pandabjörn

Ja, då var det ett tag sedan sist igen. Vad har hänt? Jo, förutom att min 5årsdag har passerat så har vi varit en sväng i Vimmerby och hälsat på mamma och pappa. Innan det var Elton sjuk så det var vabb nästan hela förra veckan. Denna vecka var han på BVC för sin 1,5 årskontroll. Det var Kittas tur denna gång, de båda överlevde sprutan och än så länge verkar allt vara lugnt. Han vägde in på 13,5 kilo och nästan 89 cm lång.

Igår var jag på home party med POMPdeLux hos Martina. Hade min plånbok och Eltons garderob varit obegränsad hade jag nog köpt en av varje, på både pojk och flickavdelningen. Så mycket fint, men jag fick nöja mig med ett par byxor och två långärmade tröjor. Kanske skulle passa på att köpa vantar och mössor också. De går åt som smör i solsken när alla alltid lyckas vara på förskolan eller hänga på tork.

Imorgon är det planeringsdag på förskolan så jag och Elton har lite kvalitetstid. Om vädret tillåter blir det troligtvis en sväng till stadsparken eller något annat roligt. Håll tummarna! Ska bli väldigt roligt (och mysigt!) att ha en ledig heldag tillsammans.

5 årsdagen

5 årsdagen är här. 5 år sedan den där morgonen i Eksjö som förändrade så mycket. Jag ska vara ärlig, jag började skriva detta inlägg för nästan en månad sedan. Det är så otroligt mycket jag vill skriva, men samtidigt vill jag helst inte skriva någonting. Nuförtiden tänker jag inte tillbaka på den tiden så mycket, men vissa saker minns jag fortfarande så otroligt tydligt. Lukten från krockkudden, sjukhuset och den första tiden hemma. Ibland känns det som en dålig dröm, en mardröm. Som att det aldrig hände på riktigt. Ibland är det även precis vad jag vill intala mig själv, även om jag vet att det inte går. Det är en del av min historia. En del av mig.

Nu i efterhand tycker jag bara tanken på att jag inte fick/kunde gå på nästan fyra månader är helt obegriplig. Ovissheten av att inte veta hur mycket av mitt ben jag skulle få tillbaka. Att jag sedan sakta men säkert började lära mig gå på nytt. Jag vågar inte ens tänka på alla rehab-timmar jag övade hemma eller var hos sjukgymnast-Lina. Jag tänker tillbaka på doktor-Daniel, han som jag har att tacka för så mycket idag. Hans totala stoneface dag in och dag ut, fram till min tremånadersdag när han log upp som en sol och sa att detta nog kommer bli ganska bra ändå.

Igår var vi hemma hos mamma och pappa. Mamma bakade och tyckte att vi ändå skulle fira 5 årsdagen. Det kanske känns som en konstig sak att fira, men egentligen inte. Det finns så mycket som hände den dagen som kunde gått så otroligt mycket värre. Jag lever och finns kvar, även om jag inte är lika hel. Men det är verkligen något som helt klart är värt att fira. Så även om dagen idag känns lite vemodig så är det inget som jag går runt och mår dåligt över. Visst, jag har min skada som jag kommer att få leva med resten av livet. Jag vet det. Men jag försöker att inte låta det påverka och ta över min vardag. De första åren efter olyckan var det mycket svårare än vad det är idag, men jag vet att det bara kommer bli bättre. Även att hösten och framförallt vintern är lite av en uppförsbacke och vissa dagar även en rejäl pungspark, så vet jag att det blir bättre. Blod, svett och mängder av tårar. Men fan vad jag är stark. I got this!

Time Flies – Göteborg

Ja, nu var det ett tag sedan igen. Blir alltid sådär när vi är upptagna på helgerna. Helgerna är alltid den tiden då jag ”skrapar” ihop allt jag ska lägga ut. Denna helg är vi på hemmaplan. Och vad har hänt sen sist? Förra helgen var det överraskningsresa för Jossie. Yaaaay, vi for till Göteborg, bodde på hotell och hade världens roligast dag på Liseberg. Vi checkade av både Helix och Valkyria. Elton testade även på att åka lite, både Kaninturen och Farfars bilar. Bilarna var ju såklart en favvo! Vi åt även världens godaste churros med nutella och mjukglass. MUMS!

Min mamma är en av mina stora idoler och förebilder här i livet. Blir jag hälften så bra (och rolig) mamma som henne är jag nöjd. Både jag och Jossie har aldrig riktigt skämts sådär över våra föräldrar som vissa i typ tonåren kan göra. Visst har vi tyckt att de är pinsamma ibland, men aldrig så att vi har tagit avstånd. Ibland får jag lite glimtar av vad det kan bero på. Som smset nedan som mamma skickade. Vi är alla precis lika knasiga!

18 månader!

Idag blir plutten 18 MÅNADER. Tänka sig! Det känns som han föddes i typ förrgår och nu går han på förskola. Passade på att fotografera lite bilder för någon vecka sedan. Sist vi fotograferade ”på riktigt” var runt 1 årsdagen (kolla här) och innan det var det i januari (kolla här). Måste se till att det sker lite oftare, för det är på bilderna man ser att han verkligen växer och utvecklas i raketfart.

Love is in the air

Jag har fått en ny kärlek på jobbet. Precis innan sommaren köpte vi (läs: Pernilla) en ny kamera till jobbet. Nu har vi hunnit köra några fotograferingar med den. And I LOVE IT. Även detta är en Canon så den påminner mycket om min gamla vapendragare men denna har extra allt. Och… ehmm.. är något mer moderna. Vändbar touchskärm, videoinspelning och wi-fi. Canon EOS 80D, I love you!

Inskolningen är avklarad & besök hos veterinären

I torsdags lämnade jag Elton för sin första ”riktiga” dag på förskolan. Enligt schemat skulle han gå 7.30 till 14.00. Vilket han gjorde! Jag är partisk, men jag tycker han är så otroligt duktig! Han åt även fisk till lunch och somnade sedan gött i sin vagn. Han sov inte så länge då han kissade ner hela sig och vagnen. Så när jag hämtade honom vid klockan två hade han nyligen vaknat och sprang omkring i bara body. Sött!

I fredags skulle han gå 7.30 till 16.30 men jag visste redan när jag lämnade honom att han inte skulle behöva gå hela dagen. Varför? Jo, för att jag är en dålig kattmamma. Lykke var lite nedstämd så jag bestämde mig att vara lite extra snäll. Vi klippte klor, borstade pälsen och klippte bort lite tovor. Lykke är ju världen chillaste katt, så det är aldrig några problem att klippa honom. Fram tills i torsdagskväll. Lykke hoppar plötsligt till och vill springa iväg, så jag rycker till och slinter till med saxen. Jag kände direkt att det det där kan inte ha gått bra. Mycket riktigt, ett öppet litet sår precis på rumpan. De skuldkänslorna är inte att leka med som infinner sig efteråt. Ringer och lipar hos Kitta som är ute på ett beredskapsärende, haha!

Men ja, så kan det gå. Så first thing när alla veterinärer öppnade på fredag morgon så ringde jag runt i hela Jönköping. Allt är fullt. När jag ringer till fjärde stället får jag äntligen en tid senare på eftermiddagen. Så vid klockan två packade jag in katt, hämtade barn på förskola och åkte in till veterinären. Det visade sig att det inte var så farligt trots allt, men när jag ändå var där passade de på att sy två små stygn för att det skulle läka finare och snabbare. Veterinärerna skrattade lite åt mig och mitt dåliga samvete över vad jag har gjort och förklarade att det inte var första gången detta har hänt. Men väl när hon undersöker honom så säger hon ”Brukar han göra sådär med öronen?” Nej, och det var ju precis det! Anledningen till att jag ville skämma bort honom kvällen innan var för att han var lite off. Han hade skakat mycket på öronen/huvudet. Så då fick jag förklara hela historien med hur det låg till. Så eftersom plutten skulle sövas när de skulle sy passade hon även på att kika lite extra på öronen. Och mycket riktigt, där hittade hon bakterier och en början till infektion. Så, vi åkte dit med ett hål vid rumpan och åkte hem med medicin för öroninflammation. Så det kan bli! Behöver jag säga att katterna typ badar i laxmousse här hemma nu?

Inskolning

Förra veckan började vi med inskolning med Elton. Vi har delat på det, alla tre var där i måndags och sedan hade jag tisdag och onsdag, Kitta hade torsdag och fredag. Och det har verkligen gått över förväntan. Elton är ganska reserverad och rädd för nya människor, så jag har funderat mycket hur det ska gå för honom att lita på helt främmande människor på ganska kort tid. Men det har gått har verkligen gått hur bra som helst. I måndags var vi bara en kortis, träffade personalen och spanade in lokalerna och i fredags kunde Kitta lämna Elton i lite över en timme. Alldeles själv! Så otroligt duktig. Elton skiner verkligen upp som en sol och springer efter Micaela så fort han får se henne och det är verkligen så kul att se.

Jag tycker det är så roligt att se och jag blir verkligen så lugn av att de verkligen tar allting i hans takt. ”Egentligen” tror jag inskolning bara är 5 dagar, det är vad man får gratis allafall, men vi kommer låta det ta den tid som Elton behöver. Idag är förskolan stängd, men i morgon börjar vi igen!

Beredskap

Nu var det ett tag sedan igen. Det känns som att varje gång vi har något ”större” planerat för helgen så hinner jag inte riktigt med bloggen. I helgen som var kom mamma och pappa på besök. Så mysigt! Vi har en sväng på IKEA, käkade gott och hade det så otroligt mysigt. Kitta hade även beredskap fram tills igår, han har fått åka ut på larm efter larm. Det känns som vi knappt har sett varandra då han har åkt så fort jag har kommit hem och tvärtom. Men ikväll har vi äntligen fått lite tid alla tre tillsammans igen. Underbart! Tacokväll för hela slanten. Jag har även precis käkat alldeles för mycket choklad och beställt lite nya byxor till Elton. Det är alltid något som fattas. Nu ska jag krypa ner bredvid min snarkande gullegris i sängen.