Vårt nya boende

Jag har medvetet valt att inte dela med mig så mycket om vad som händer runt omkring just nu. Men nu, när det äntligen är klart kan jag dela med mig. De som har pratat med Christian eller mig under den senaste tiden vet att vi letar nytt boende. Vi började att leta i Nässjö, Christian skulle inte få så långt att pendla och jag kunde leva med att pendla lite längre än vad jag gör idag. Det blir perfekt – tänkte vi. Vi var och kollade på nästan ett 10-tal lägenheter men alla var pest eller kolera, och vissa var även värre än det (det är sant, inget hittepå).

Sedan började vi tänkte i andra banor, med inspiration av främst mina kollegor att Eksjö skulle vara mycket bättre. Vi började kolla på det och kom fram till att det skulle bli halva vägen var för mig och Christian till våra jobb. Vi räknade på det och Christian skulle kunna tänka sig att pendla den extra sträckan också. Vi letade hyresrätter men hittade inget. Jag började tröttna ordentligt på att antingen bli nerringd av fastighetsskötare i Nässjö eller att aldrig få svar från Eksjö.

Vi började tänka i andra banor igen. Det fanns inga bostäder i Eksjö och Nässjö kände vi inte alls för längre. Christian och jag började snabbt tänka samma sak – bostadsrätt. Vi hittade en bostadsrätt som vi båda tyckte om väldigt mycket och väldigt snabbt. Efter många telefonsamtal till banker och möte med en bank var det klart, vi fick lånelöfte. Vi kontaktade mäklaren och var och kollade på bostadsrätten och tänkte ”det här är perfekt”. Den bostadsrätten var som ett eget hus, det satt bara ihop med en annan bostadsrätt i ena änden. Hade egen trädgård, altan, carport och det mesta. Det gick några dagar och vi ringde upp mäklaren och la ett bud. Ett bud som säljaren efter två vändor fram och tillbaka accepterade. Vi bestämde oss för att skriva kontraktet två dagar senare, på lördagen.

Lördagen kom och vi satte oss i bilen för att börja åka. Då ringer mäklaren och meddelar att säljaren inte vill sälja bostadsrätten, utan istället behålla den själv och sälja den vidare till hennes dotter. Där står vi, Christian med en kattlåda i ena handen och telefonen i den andra och jag med en överenergisk katt. Vi åkte till Vimmerby över helgen och pratade inte så mycket om det. Luften gick lite ur oss båda och att leta bostad började bli riktigt tråkigt nu.

Några dagar sedan kommer det ut en ny bostad på hemnet, en bostadsrätt som är helt fristående. Christian blir kär på nytt och jag var ganska less på allt. Vi går på visningen och jag börjar tycka om även denna bostad riktigt mycket. Några dagar sedan börjar vi buda, buda och buda. Vi budar mot två andra par, som också verkar tycka om bostaden riktigt ordentligt. Precis när jag har sagt och övertalat Christian att jag inte vill lägga mer bud och att det inte är värt det, bestämmer vi oss för att lägga oss. Eftersom det är helg säger Christian att vi meddelar mäklaren om det efter helgen. Under helgen börjar vi fundera på nytt, Christian vill fortfarande väldigt gärna ha bostaden och vill lägga ett bud till. Jag ger med mig och säger att ”okej, vi lägger sista budet på måndag, sedan inget mer”. Christian lägger budet och i nästan stund pratar han med mäklaren som meddelar att vi har vunnit budgivningen. Redan senare samma kväll sitter vi i bilen på väg till Eksjö för att skriva på kontraktet, allt för att inte hamna i samma trubbel som förra gången. Och visst, denna gång gick det vägen! Kontraktet är skrivet och i december flyttar vi in!

Insidan av Mindbite

Nu, för att lätta upp det lite med lite bilder. Eller ja, åtminstone en bild. För er som är intresserade att se hur min arbetsplats ser ut lägger jag upp en bild jag tog med den nya panorama-funktionen som kom med iOS 6. Så ja, såhär ser min arbetsplats ut och lite mer än halva kontoret. Sedan vet jag inte vad jag ska tillägga. Förutom att vi kör Windows 8, som den uppmärksamma säkert redan har listat ut genom att kolla på skärmen.

Så det kan gå..

Har nu stört mig tillräckligt länge på den felstavade rubriken i förra inlägget. För att störa mig lite mer tänker jag låta det ligga kvar, och jobba det neråt bland alla ”mängder” med inlägg. Denna helg är vi hemma i Figeholm. Jag fastnar alltid på ordet hemma. Just nu känns det som att vi inte har något hem? Vi har ingen fast punkt utan åker från det ena stället till det andra.

Som tur är verkar inte Gandhi ha någonting emot det, eller så är det tack vare presenten Christian köpte till honom igår. Vi var en sväng i Oskarshamn för att handla och stannade till på Djurkompaniet. I vanliga fall är det jag som vill ge saker som Gandhi inte behöver. Men igår slog Christian på stort och köpte en vattenfontän till Gandhi, en såndär sak som renar vattnet med något filter och någon pump. Skillnaden mellan mig och Christian är att han alltid verkar veta vad som funkar på Gandhi. I början tyckte jag fontänen kanske var lite over the top. Men eftersom Gandhi har något okänt problem med att dricka vatten ur skål (jo, jag har googlat möjliga fel och testat det mesta – byta ställe, material på skålen och what so ever) så verkar fontänen fungera. På detta dygn känns det som han har druckit mer än vad han har gjort på hela den tiden han har varit här. Kanske inte riktigt sant, men nästan.

Och bara det faktum att när jag gick på toa imorse så kom det ingen katt i 120km/h som halvt fäller mig för att snabbt komma till handfatet och dricka vatten direkt ur kranen. Jag var helt själv där inne, och ingen katt i sikte utanför dörren för den delen heller. Så ja, fontänen var nog ett ganska bra köp trots allt.

Ett bildltomt eko!

Insåg precis att bloggen ekar tomt med bilder, och det är ju inte särskilt kul. Vi var ute med Gandhi igår och precis som alltid blir han helt galen av att vara ute. Han älskar gräs, träd, stolpar, grenar, löv och allt annat som finns där ute. Jag tänkte att jag skulle vara lite generös och dela med mig av hans galenskaper utomhus så självklart filmade jag. I stående format. Vilket jag inte tänker lägga ut och förstöra hela upplevelsen med. Så det blir ännu ett inlägg utan bilder eller liknande nu. Men jag ska försöka att ge mig ut idag en stund med honom idag igen och förhoppningsvis göra något rätt så att det blir lite livligare här! Innan det kanske man inte kan se ut som en kratta i håret…

Inte som vi tänkt oss..

Nej, idag skulle egentligen vara en stor dag för mig och Christian. Självklart blir det inte alls som vi har tänkt oss, vilket är precis som vanligt. När vi hade packat allt, förberett och ska sätta oss i bilen får Christian ett samtal och allt blev pannkaka. Istället börjar vi nu om på noll, super mycket noll. Vi börjar om på ruta ett i planeringen, intalar oss själva att nu gör vi det mer noggrant, suckar och fortsätter vidare… Vi börjar med en promenad med Gandhi!