5 årsdagen

5 årsdagen är här. 5 år sedan den där morgonen i Eksjö som förändrade så mycket. Jag ska vara ärlig, jag började skriva detta inlägg för nästan en månad sedan. Det är så otroligt mycket jag vill skriva, men samtidigt vill jag helst inte skriva någonting. Nuförtiden tänker jag inte tillbaka på den tiden så mycket, men vissa saker minns jag fortfarande så otroligt tydligt. Lukten från krockkudden, sjukhuset och den första tiden hemma. Ibland känns det som en dålig dröm, en mardröm. Som att det aldrig hände på riktigt. Ibland är det även precis vad jag vill intala mig själv, även om jag vet att det inte går. Det är en del av min historia. En del av mig.

Nu i efterhand tycker jag bara tanken på att jag inte fick/kunde gå på nästan fyra månader är helt obegriplig. Ovissheten av att inte veta hur mycket av mitt ben jag skulle få tillbaka. Att jag sedan sakta men säkert började lära mig gå på nytt. Jag vågar inte ens tänka på alla rehab-timmar jag övade hemma eller var hos sjukgymnast-Lina. Jag tänker tillbaka på doktor-Daniel, han som jag har att tacka för så mycket idag. Hans totala stoneface dag in och dag ut, fram till min tremånadersdag när han log upp som en sol och sa att detta nog kommer bli ganska bra ändå.

Igår var vi hemma hos mamma och pappa. Mamma bakade och tyckte att vi ändå skulle fira 5 årsdagen. Det kanske känns som en konstig sak att fira, men egentligen inte. Det finns så mycket som hände den dagen som kunde gått så otroligt mycket värre. Jag lever och finns kvar, även om jag inte är lika hel. Men det är verkligen något som helt klart är värt att fira. Så även om dagen idag känns lite vemodig så är det inget som jag går runt och mår dåligt över. Visst, jag har min skada som jag kommer att få leva med resten av livet. Jag vet det. Men jag försöker att inte låta det påverka och ta över min vardag. De första åren efter olyckan var det mycket svårare än vad det är idag, men jag vet att det bara kommer bli bättre. Även att hösten och framförallt vintern är lite av en uppförsbacke och vissa dagar även en rejäl pungspark, så vet jag att det blir bättre. Blod, svett och mängder av tårar. Men fan vad jag är stark. I got this!

2 Kommentarer på “5 årsdagen

  1. Älskade Sara ❤️❤️❤️❤️
    Är så glad över att det ändå gick som det gick 😘😘som du kämpade för att komma tillbaka där du är idag 😍👏👏 Älskar dig 😘

Kommentera

Din e-post kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.