Pandabjörn

Ja, då var det ett tag sedan sist igen. Vad har hänt? Jo, förutom att min 5årsdag har passerat så har vi varit en sväng i Vimmerby och hälsat på mamma och pappa. Innan det var Elton sjuk så det var vabb nästan hela förra veckan. Denna vecka var han på BVC för sin 1,5 årskontroll. Det var Kittas tur denna gång, de båda överlevde sprutan och än så länge verkar allt vara lugnt. Han vägde in på 13,5 kilo och nästan 89 cm lång.

Igår var jag på home party med POMPdeLux hos Martina. Hade min plånbok och Eltons garderob varit obegränsad hade jag nog köpt en av varje, på både pojk och flickavdelningen. Så mycket fint, men jag fick nöja mig med ett par byxor och två långärmade tröjor. Kanske skulle passa på att köpa vantar och mössor också. De går åt som smör i solsken när alla alltid lyckas vara på förskolan eller hänga på tork.

Imorgon är det planeringsdag på förskolan så jag och Elton har lite kvalitetstid. Om vädret tillåter blir det troligtvis en sväng till stadsparken eller något annat roligt. Håll tummarna! Ska bli väldigt roligt (och mysigt!) att ha en ledig heldag tillsammans.

5 årsdagen

5 årsdagen är här. 5 år sedan den där morgonen i Eksjö som förändrade så mycket. Jag ska vara ärlig, jag började skriva detta inlägg för nästan en månad sedan. Det är så otroligt mycket jag vill skriva, men samtidigt vill jag helst inte skriva någonting. Nuförtiden tänker jag inte tillbaka på den tiden så mycket, men vissa saker minns jag fortfarande så otroligt tydligt. Lukten från krockkudden, sjukhuset och den första tiden hemma. Ibland känns det som en dålig dröm, en mardröm. Som att det aldrig hände på riktigt. Ibland är det även precis vad jag vill intala mig själv, även om jag vet att det inte går. Det är en del av min historia. En del av mig.

Nu i efterhand tycker jag bara tanken på att jag inte fick/kunde gå på nästan fyra månader är helt obegriplig. Ovissheten av att inte veta hur mycket av mitt ben jag skulle få tillbaka. Att jag sedan sakta men säkert började lära mig gå på nytt. Jag vågar inte ens tänka på alla rehab-timmar jag övade hemma eller var hos sjukgymnast-Lina. Jag tänker tillbaka på doktor-Daniel, han som jag har att tacka för så mycket idag. Hans totala stoneface dag in och dag ut, fram till min tremånadersdag när han log upp som en sol och sa att detta nog kommer bli ganska bra ändå.

Igår var vi hemma hos mamma och pappa. Mamma bakade och tyckte att vi ändå skulle fira 5 årsdagen. Det kanske känns som en konstig sak att fira, men egentligen inte. Det finns så mycket som hände den dagen som kunde gått så otroligt mycket värre. Jag lever och finns kvar, även om jag inte är lika hel. Men det är verkligen något som helt klart är värt att fira. Så även om dagen idag känns lite vemodig så är det inget som jag går runt och mår dåligt över. Visst, jag har min skada som jag kommer att få leva med resten av livet. Jag vet det. Men jag försöker att inte låta det påverka och ta över min vardag. De första åren efter olyckan var det mycket svårare än vad det är idag, men jag vet att det bara kommer bli bättre. Även att hösten och framförallt vintern är lite av en uppförsbacke och vissa dagar även en rejäl pungspark, så vet jag att det blir bättre. Blod, svett och mängder av tårar. Men fan vad jag är stark. I got this!

Time Flies – Göteborg

Ja, nu var det ett tag sedan igen. Blir alltid sådär när vi är upptagna på helgerna. Helgerna är alltid den tiden då jag ”skrapar” ihop allt jag ska lägga ut. Denna helg är vi på hemmaplan. Och vad har hänt sen sist? Förra helgen var det överraskningsresa för Jossie. Yaaaay, vi for till Göteborg, bodde på hotell och hade världens roligast dag på Liseberg. Vi checkade av både Helix och Valkyria. Elton testade även på att åka lite, både Kaninturen och Farfars bilar. Bilarna var ju såklart en favvo! Vi åt även världens godaste churros med nutella och mjukglass. MUMS!

Min mamma är en av mina stora idoler och förebilder här i livet. Blir jag hälften så bra (och rolig) mamma som henne är jag nöjd. Både jag och Jossie har aldrig riktigt skämts sådär över våra föräldrar som vissa i typ tonåren kan göra. Visst har vi tyckt att de är pinsamma ibland, men aldrig så att vi har tagit avstånd. Ibland får jag lite glimtar av vad det kan bero på. Som smset nedan som mamma skickade. Vi är alla precis lika knasiga!

18 månader!

Idag blir plutten 18 MÅNADER. Tänka sig! Det känns som han föddes i typ förrgår och nu går han på förskola. Passade på att fotografera lite bilder för någon vecka sedan. Sist vi fotograferade ”på riktigt” var runt 1 årsdagen (kolla här) och innan det var det i januari (kolla här). Måste se till att det sker lite oftare, för det är på bilderna man ser att han verkligen växer och utvecklas i raketfart.

Love is in the air

Jag har fått en ny kärlek på jobbet. Precis innan sommaren köpte vi (läs: Pernilla) en ny kamera till jobbet. Nu har vi hunnit köra några fotograferingar med den. And I LOVE IT. Även detta är en Canon så den påminner mycket om min gamla vapendragare men denna har extra allt. Och… ehmm.. är något mer moderna. Vändbar touchskärm, videoinspelning och wi-fi. Canon EOS 80D, I love you!

Inskolningen är avklarad & besök hos veterinären

I torsdags lämnade jag Elton för sin första ”riktiga” dag på förskolan. Enligt schemat skulle han gå 7.30 till 14.00. Vilket han gjorde! Jag är partisk, men jag tycker han är så otroligt duktig! Han åt även fisk till lunch och somnade sedan gött i sin vagn. Han sov inte så länge då han kissade ner hela sig och vagnen. Så när jag hämtade honom vid klockan två hade han nyligen vaknat och sprang omkring i bara body. Sött!

I fredags skulle han gå 7.30 till 16.30 men jag visste redan när jag lämnade honom att han inte skulle behöva gå hela dagen. Varför? Jo, för att jag är en dålig kattmamma. Lykke var lite nedstämd så jag bestämde mig att vara lite extra snäll. Vi klippte klor, borstade pälsen och klippte bort lite tovor. Lykke är ju världen chillaste katt, så det är aldrig några problem att klippa honom. Fram tills i torsdagskväll. Lykke hoppar plötsligt till och vill springa iväg, så jag rycker till och slinter till med saxen. Jag kände direkt att det det där kan inte ha gått bra. Mycket riktigt, ett öppet litet sår precis på rumpan. De skuldkänslorna är inte att leka med som infinner sig efteråt. Ringer och lipar hos Kitta som är ute på ett beredskapsärende, haha!

Men ja, så kan det gå. Så first thing när alla veterinärer öppnade på fredag morgon så ringde jag runt i hela Jönköping. Allt är fullt. När jag ringer till fjärde stället får jag äntligen en tid senare på eftermiddagen. Så vid klockan två packade jag in katt, hämtade barn på förskola och åkte in till veterinären. Det visade sig att det inte var så farligt trots allt, men när jag ändå var där passade de på att sy två små stygn för att det skulle läka finare och snabbare. Veterinärerna skrattade lite åt mig och mitt dåliga samvete över vad jag har gjort och förklarade att det inte var första gången detta har hänt. Men väl när hon undersöker honom så säger hon ”Brukar han göra sådär med öronen?” Nej, och det var ju precis det! Anledningen till att jag ville skämma bort honom kvällen innan var för att han var lite off. Han hade skakat mycket på öronen/huvudet. Så då fick jag förklara hela historien med hur det låg till. Så eftersom plutten skulle sövas när de skulle sy passade hon även på att kika lite extra på öronen. Och mycket riktigt, där hittade hon bakterier och en början till infektion. Så, vi åkte dit med ett hål vid rumpan och åkte hem med medicin för öroninflammation. Så det kan bli! Behöver jag säga att katterna typ badar i laxmousse här hemma nu?

Inskolning

Förra veckan började vi med inskolning med Elton. Vi har delat på det, alla tre var där i måndags och sedan hade jag tisdag och onsdag, Kitta hade torsdag och fredag. Och det har verkligen gått över förväntan. Elton är ganska reserverad och rädd för nya människor, så jag har funderat mycket hur det ska gå för honom att lita på helt främmande människor på ganska kort tid. Men det har gått har verkligen gått hur bra som helst. I måndags var vi bara en kortis, träffade personalen och spanade in lokalerna och i fredags kunde Kitta lämna Elton i lite över en timme. Alldeles själv! Så otroligt duktig. Elton skiner verkligen upp som en sol och springer efter Micaela så fort han får se henne och det är verkligen så kul att se.

Jag tycker det är så roligt att se och jag blir verkligen så lugn av att de verkligen tar allting i hans takt. ”Egentligen” tror jag inskolning bara är 5 dagar, det är vad man får gratis allafall, men vi kommer låta det ta den tid som Elton behöver. Idag är förskolan stängd, men i morgon börjar vi igen!

Beredskap

Nu var det ett tag sedan igen. Det känns som att varje gång vi har något ”större” planerat för helgen så hinner jag inte riktigt med bloggen. I helgen som var kom mamma och pappa på besök. Så mysigt! Vi har en sväng på IKEA, käkade gott och hade det så otroligt mysigt. Kitta hade även beredskap fram tills igår, han har fått åka ut på larm efter larm. Det känns som vi knappt har sett varandra då han har åkt så fort jag har kommit hem och tvärtom. Men ikväll har vi äntligen fått lite tid alla tre tillsammans igen. Underbart! Tacokväll för hela slanten. Jag har även precis käkat alldeles för mycket choklad och beställt lite nya byxor till Elton. Det är alltid något som fattas. Nu ska jag krypa ner bredvid min snarkande gullegris i sängen.

Kalles Lek & Lattjo

När vi var i Vimmerby och byggde kök passade vi även på att göra ett besök på Kalles Lek & Lattjo. Vi har redan hunnit vara på Leos Lekland tre gånger denna sommar, så då måste vi ju passa på att testa en konkurrent. I hopp om att det skulle finnas AC där så fick jag med mig både Erik och Jossie. Men nope, ingen AC. Så det var ungefär lika varmt som att bygga kök. Men vi hade skoj. Både jag och Jossie tyckte att det var ett bättre (och kanske roligare) tema och en tydligare röd tråd på Kalles. Även delen för de minsta var liiiiite bättre på Kalles. Men på Leos finns AC och det slår nästan allt dessa varma dagar. Pjuh!

Elton blev även nerbrottad wrestling-style av en fransk pojke. Elton grät riktiga krokodiltårar och var helt förstörd. Pojken fick en rejäl utskällning (från sin mamma) och kom sedan och sa förlåt till Elton. Så fint gjort, tycker jag! Han förföljde oss sedan resten av tiden vi var där för att säkerställa att han faktiskt inte var så farlig. Gulligt!

Men ja, fler besök på både Leos och Kalle lär det verkligen bli framöver. Det är alltid dock liiiite oklart vem som har roligast. Föräldrarna eller barnet?

Say Sheet!

Jag är själv på kontoret. Helt själv. Det är så. jävla. tråkigt. Jag går under snart. Jag saknar mina kollegor, nu är jag äntligen på sista veckan. HALLELUJJA! Sedan är de äntligen tillbaka, jag kommer snacka hål i huvudet på dem redan dag ett. Eller för deras del blir det dag 4 då jag kör inskolning med Elton måndag till onsdag nästa vecka. NÄSTA VECKA. Det går fort nu!

Men anyhow, undertiden jag hade semester täckte Pernilla upp för mig och höll ställningarna på Team Marknad. Nu när hon är borta försöker jag täcka upp för henne så gott det går. Jag fick i uppdrag att köra fota och fixa inför en kampanj som hon hade planerat när jag var på semestern. Hur glad blir man inte av det få det här gensvaret på hur kampanjen blev?

Köksbygge

Förra helgen var vi i Vimmerby och agerade köksmontörer hos mamma och pappa, så jäkla kul det var! Och det blir så otroligt snyggt. Helt sjukt! Förutom att det var 300 grader varmt och att vi blev invaderade av 7000 getingar, flugor och andra kryp så gick det hur bra som helst. Vi skruvade, skruvade och skruvade. Självklart tog jag knappt några bilder alls. Eller ja, förutom den nedan. Den förklarar ungefär hur det är att inte ha ett kök. Diska i handfatet. Oh memories. Tänk att jag bodde så ett helt år i min första lägenhet.

På bilden under ser ni ett litet smakprov på hur det blir. Den snodde jag från mamma. Hahah, oops! Men det blir gaaalet stor skillnad.

Redo för förskolan!

Nu har jag snart klickat hem det sista inför Eltons förskolestart. Ser ni väskan!? HUR SÖT? Jag älskar den, det är nästan så att jag hade velat ha en själv. Fick lite smått panik när jag insåg att den var slut i lager, men förra veckan kom den in igen och då var jag galet snabb på att beställa. Håll dig lugn mamma, jag vet att du är emot namn på väskor, barnvagnar osv. Men jag tänker att om det är någon som vill ta reda på hans namn, så är det väldigt lätt på väldigt många andra sätt. Och det dröjer ett bra tag innan han kommer vara själv på det sättet.

Tacofredag

I fredags hade vi tacofredag, sista tacofredagen på denna semester. Tiden har gått rasande fort (som alltid) och imorgon börjar jag jobba igen. Grabbarna är hemma några få veckor till innan det är dags för inskolning. Shit pommes, att han är så stor redan att han ska gå på förskola. Kan inte fatta det! Men samtidigt ska det bli spännande, det blir en ny typ av vardag för oss alla tre. Jag hoppas det kommer att funka bra.

Nu i helgen har vi mest tagit det lugnt och laddat. Jag var (helt själv!!) på soptippen igår och slängde det sista skräpet från badrummet. Så skönt att slippa det, så nu ser vår framsidan ut som vilken framsida som helst. Inga mer lastpallar, kakelspill eller gipsskivor. Lööövly!

Det blev pannkaka

Det absolut bästa stället att käka lunch med småbarn är helt klart IKEA. Och de serverar både min och Eltons favorit; pannkaka! Jag är ju sådär lite mesig, så jag brukar tycka det är lite smått pinsamt att beställa pannkakor till mig själv när jag vet att det finns på barnmenyn. Men, när jag fick Elton tänkte jag att det äntligen blir en win-win. Nu kan alla TRO att det är till honom, vilket det oftast är, men jag kan alltid sno en pannkaka eller två. PERFEKT!

Vi var där för ett tag sedan. Vi hade redan käkat lunch men Elton behövde ha lite mellis. Vi kommer fram till restaurangen, jag beställer pannkaka. De är slut så vi får vänta en stund. Där står jag, tillsammans med Elton i barnvagnen och flera andra föräldrar. Pannkakorna kommer, ALLA får på barntallrik förutom vi, vi får på en vanlig tallrik. Alla andra får två pannkakor, vi får fyra. Då går det upp ett ljus för mig. Hon i köket trodde det var till mig. Precis då ser hon Elton som varit lite gömd och utbrister ”Jaha, men oj!”. Jag svarar att det inte var någon fara och vi tog våra fyra pannkakor. Så kan det gå!