Brace yourself, winter is coming

Ja, nu är vi inne i oktober. Jag vet vad det innebär, det lärde jag mig förra året. Det är goodbye till många bra dagar och hello till dåliga dagar. Det började egentligen redan i september i år, men jag intalar mig själv att det bara var tillfälligheter. Jag känner mig mer förberedd detta år, jag har laddat förrådet med ormsalvor och knävärmare. Jag har redan blivit tokig på de där knävärmarna. Att gå runt med det nästan 24/7 under jeans och byxor är inte en dans på rosor. Det glider, åker upp, samlar sig i knävecket och kliar brutalt mycket. Därför började jag med knävärmare 2.0 idag, jag åkte till Intersport och köpte de varmaste understället som fanns. 400 kronor fattigare och ett knallblått underställ rikare. Nu hoppas jag att det håller mig varmt och att jag slipper alltför några av problemen!

Conceal, don’t feel

Första inlägget i min egna kategori. Som jag var inne på tidigare behöver jag någonstans att få ner det. Jag har svårt att visa det utåt samtidigt som det är någonting jag inte vill visa. Jag har hellre människor runt omkring som tror att allt är bra, än att behöva förklara mig eller prata om det. Största anledningen att jag håller det för mig själv är för att jag tycker det är jobbigt att prata om. Det är som jag säger till alla som står lite närmre. Jag kan inte prata om det för mycket, jag kan inte tänka på det för mycket. Då skulle jag gå under.

De senaste dagarna har varit skit. I fredags fick Christian hjälpa mig att ta fram lite kläder då benet inte alls ville att jag skulle stå den första delen av morgonen. Mornarna är och har alltid varit min stelaste och ondaste tid på dygnet. Men efter en stund kommer det igång igen, även om det inte riktigt var så som jag ville i fredags och helgen. I morse när jag vaknade fick jag ett litet breakdown, sovit dåligt och det som har varit sedan i fredags höll fortfarande i sig. Normalt sätt ligger jag kanske på 1 av 10 i smärtskala. Men sedan i fredags är det mer mot en trea. Visst, det är inte i närheten av smärtan jag hade på sjukhuset men det är så enormt utmattande. Så nej, jag ville ingenting. Jag ville bara gå igenom jorden och tyckte världen är orättvis. Det är tur att jag har min Christian, han är världens bästa i dessa stunder. Han finns alltid där och lyssnar, hur uttjatat det än måste vara.

Ny kategori

Vissa dagar behöver jag någonstans att få skriva av mig när jag har mina dåliga dagar. Oftast är detta i samband med skadan på ett eller annat sätt. Jag skulle egentligen ha gjort detta mycket tidigare men har inte velat ”mörka” ner bloggen så mycket. Istället har jag skapat upp en ny kategori som är gömd från den övriga bloggen. Det vill säga att man måste klicka sig in på den kategorin för att läsa.

Framförallt gör jag detta för min egna skull, för att kunna gå tillbaka och se vad som har varit och hur det har blivit