Dan före dan

Dagen före Julafton. Jag och Christian började egentligen att fira jul redan i lördags då vi hade minijulafton tillsammans.  Trots att vi har varit ihop i över 6 år väljer vi ändå att fira Julafton på varsin sida av Sverige. Julafton har alltid varit speciellt och något som jag har svårt att föreställa mig utan mammas köttbullar, den årliga diskussionen om hur glittret ska pyntas och 75-julklappen.

Detta år är även Julafton lite speciellt, i morgon är det tre månader sedan jag var med om min olycka. Jag är nu i slutspurten av min väntan att få börja gå vilket betyder att jag ligger i hårdträning. Den 3 januari är det preliminärt bestämt att jag ska få belasta mitt ben fullt ut. Därför tränar jag just nu upp så mycket rörlighet och styrka som möjligt. Om någon hade sagt till mig för nästan tre månader sedan att musklerna skulle försvinna såhär mycket hade jag bara skrattat. Jag kunde aldrig föreställa mig att lyfta mitt egna ben skulle kräva så mycket kraft och fokus. Sedan ortosen försvann den 20 November har jag fått börja träna sträckning och böjning. Jag klarade då från 20 grader till 60 grader. För en vecka sedan låg jag på 15 till 115 grader. Det fattas ca 15 grader åt varje håll. När jag fick börja belasta 20-30kg orkade jag knappt få upp vågen till 10kg. Idag klarar jag 25-30kg utan att blinka.

Nu väntar julmat i köket och magen kurrar. Önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Kommentera

Din e-post kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade *