Förlossningsberättelse – Del 2

När vi väl kom in i förlossningsrummet passade jag på att ta på mig de lurviga och mysiga strumporna mamma hade packat med när de hade varit förbi med lite mer kläder några dagar innan. Jag skulle banne mig inte frysa om fötterna!

09.00 Vår barnmorska tillsammans med barnmorskestudent kommer in och säger att de vill sätta en elektrod på bebisens huvud för att lättare kunna se och följa hjärtslagen. Precis när elektroden är på plats så hör jag ”Oj, nu kommer vattnet här”. Och så gick det med de lurviga och härliga strumporna jag hade sett fram emot. Dränkta i fostervatten efter endast en halvtimme. Efter att jag badat klart i mitt egna fostervatten så får jag även värkstimulerande dropp.

11.30 Lunchdags! Här börjar jag känna av lite värkar. Kitta hämtar lunch och får mer eller mindre mata mig. Inte för att jag har ont, utan för att jag har en suuuperläskig nål i armen och blir typ handlingsförlamad.

13.00 Värkarna drar igång på riktigt. Jag ber om att få lustgas, såhär i efterhand skulle jag nog inte varit så macho och bett om lustgasen något tidigare. Eftersom jag är sämst när det gäller illamående så ville jag börja på en väldigt låg dos för att vänja mig. Jag spydde inte (WOHO!) men fick öka på dosen ganska snabbt då värkarna blev allt mer intensiva. Kitta får hjälpa mig att hålla i lustgasen eftersom droppets flöde stryps av när jag ska trycka in för att få lustgas. I samband med detta börjar även mina kärl att kapsejsa. Så de fick sticka om mig – som jag älskar – inte bara en, två eller tre gånger. Totalt blev det åtta gånger. De kontrollerar även hur öppen jag är och det är blygsamma 3 centimeter. Jag tänker att detta kommer att bli en lång dag (och natt!).

15.15 Här är jag lagom full i bollen av all lustgas och de frågar om jag vill ha ryggmärgsbedövningen. Jag svarar att jag inte vill använda den för tidigt och vi väntar en liten stund. De säger även att det tar en stund för narkosläkaren att komma så att jag är medveten om det.

16.00 Enda gången under hela förlossningen som jag kollar på klockan. Jag ber att få ryggmärgsbedövning och precis när jag har sagt ordet så tittar narkosläkaren in genom dörren som typ gubben i lådan. ”Ville ni något?”. Och i grevens tid. Här var jag öppen 8 centimeter redan.

17.00 Öppen 10 centimeter. Jag tänker att nu äntligen är det nära! Men nej, bebisen ska ner först. VADÅ NER!? Det känns som hela jag ska vändas ner i typ ett svart hål. Denna del var nog den jag var minst förberedd på. Någonstans här får jag också för mig att jag ska gå och kissa. Superbra idé! Jag får dra med mig vad som känns som typ halva Ryhovs apparater tillsammans med mitt dropp. När jag väl är på plats på toa kommer det inte en enda droppe, så det är bara att kämpa sig tillbaka.

18.00 Jag får byta från sittande till stående till liggande ungefär en gång i halvtimmen för att inte gå under. Kitta följer mig som en slav tillsammans med lustgasen. Han är min stora räddare, utan honom hade jag nog aldrig klarat det. De har även bytt skift så vi får en ny barnmorska tillsammans med en ny barnmorskestudent.

19.30 Trycket neråt blir mer och mer intensivt. Barnmorskorna börjar diskutera om det kanske är dags för mig att få testa att hjälpa till att trycka på. JA! Snälla äntligen!

19.45 Vid nästa värk ska jag testa att få hjälpa till att trycka på. Men bara en gång. Jag får inte trött ut mig själv. När värken kommer trycker jag till allt jag orkar samtidigt som jag hör ena barnmorskan säga ”Det funkar, kör på!”.

19.57 Fyra krystvärkar senare är han ute. Vår underbara och efterlängtade prins! Han skriker till direkt när han kommer ut. Både jag och Kitta kollar på varandra och drar en lättande suck. Det är över! Han får snabbt komma upp på mitt bröst och där ligger vi och myser ett bra tag.

Kommentera

Din e-post kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.