Speak up!

Även om inläggen kring min skada kan framstå som negativt vill jag poängtera att det inte är så. Jag ser inte på min skada som något positivt eller negativt. Jag försöker vara neutral. Jag har dagar som jag bara vill ligga kvar i sängen utan att röra en fena. Allt känns hopplöst och det känns som dagen när jag äntligen står på två stadiga ben igen är så otroligt långt borta. Andra dagar jublar jag över att stå upprätt och att ha kommit en gnutta närmare de rätta graderna på benet.

Däremot försöker jag se allt positivt 90% av tiden, jag vet att om jag inte håller humöret uppe så skulle jag inte göra lika stora framsteg. Många som träffar mig i min omgivning frågar hur jag kan vara på så bra humör. Egentligen är det ganska enkelt. Jag kan helt enkelt bara göra det bästa av situationen. Jag kan inte spola tillbaka tiden och sätta mig i bilen 20 sekunder senare eller tidigare än vad jag gjorde den där morgonen. Och varför ska jag vara på dåligt humör och sur över något jag inte kan ändra på?

Mitt sätt att hantera olyckan har varit att vara väldigt öppen med allt. Jag har inte svårt att prata om det, jag tar gärna emot frågor och skämtar lite lättsamt om hur det är att vara i min position som jag är i nu. Hade jag inte pratat om olyckan eller skratta åt saker runtomkring hade jag inte heller lyckats göra så stora framsteg.

Därför undrar jag, till er där ute, finns det något ni undrar över eller vill veta? Ingen fråga är för dum eller knäpp. Fråga allt från när polisen ställde frågor till hur länge jag hade gipset… Ja, ni fattar. Ask me! Bring it on! Var anonyma om ni vill.

En kommentar på “Speak up!

Kommentera

Din e-post kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade *