Tappa rösten

Har varit tyst i 24 timmar nu och frustrationen är enorm. Trodde aldrig det skulle vara så jobbigt att inte kunna prata fram tills jag upplevde det själv. Jag kan verkligen inte prata, det kommer bara luft. Det där med att ha varit i skolan hela veckan trots att jag var sjuk ångrar jag nu. Att överanstränga kroppen var inte så farligt, gjort det förr. Men rösten, det får jag verkligen sota för nu.

Därför hoppas jag verkligen ingen dömer mig nu, då jag ska vara hemma några dagar. Jag är egentligen inte sjuk på riktigt, men jag har ingen röst. Under det senaste dygnet har jag märkt att det är ett problem när man är själv. Allt från att hälsa och säga förlåt till folk när man puffas. Det kan jag inte jag göra. Istället uppfattas jag som en liten elak jäkel. Jag har haft tur som haft Jossie med mig det senaste dygnet. Det värsta är att nu väntar minst några till…

Kommentera

Din e-post kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.